Till Kinnekulle på uppskattad vårresa

Utsikten med blommande raps från bussen på resan till Kinnekulle.  
Vi reste bekvämt med Nordia Buss.  
Framme vid Svenstorp Art Center i Götene.  
Interiör i caféet på Svenstorp Art Center som har byggts med omsorg om inre och yttre miljö med naturliga material. Textilen av ylle i taket skapar en behaglig akustik. 
Vi samlas på innergården för att få information om konstcentrets historia av verksamhetsledare Anna-Karin Hall, dotter på gården, inför besöket i konsthallen på Svenstorp Art Center. 
Som första grupp besökare fick vi prova ny teknik som ska förstärka ljudet inne i konsthallens lokaler. Efter en stund hade alla fått igång sina apparater.  
I konsthallens entré berättades om från jord till konst, gårdens intressanta bakgrund som har lett fram till dagens konstcenter som lockar internationella besökare. 
Guidningen började i utställningen om drömmar, Still Dreaming med Erik Johanssons surrealistiska fotokonst. Ljudtekniken fungerade utmärkt och förhöjde upplevelsen.  
Motiven i Erik Johanssons bildvärld lockar betraktaren till att stå länge och upptäcka allt fler detaljer.  
Den mörka miljön inne i konsthallen tillsammans med belysta förstoringar på väggarna i det gamla stallet förstärkte de suggestiva intrycken av bilderna.  
En drömlik stämning skapas när Erik Johanssons bilders motiv och uttryck samspelar med utställningens uppbyggnad.  
Vid en del verk visades även rekvisita som använts i processen, som här kartor i olika form och format.  
I säsongens gästutställning Soviet Bus Stops visades Christopher Herwigs fotografier av busshållplatser som en hyllning till människans kreativitet. På världskartan är alla busshållplatser utsatta på sina geografiska placering.  
Om busshållsplatserna poesi. Citat av den belaruske busshållsplatsdesignern Armen Sardarov på väggen i utställningen Soviet Bus Stops.  
En rik mångfald. De kreativt skapade busshållplatserna fotograferades av den kanadensiska fotografen Christopher Herwig under 13 år, medan han cyklade mer än 50 000 kilometer.  
Varje foto väckte intresse, busshållplatserna liksom fotona i sig själva var egna konstverk och bevis på värdet i den mänskliga kraften till fritt skapande. 
När vi lämnade Svenstorp Art Center var det lätt att gissa var Erik Johansson hade fått sin inspiration till sina otroliga molnbilder. De gamla stallens nya arkitektur var dessutom designad med mjuka molnformationer.  
Det gamla mejeriet i Äskekärr med sin vilda vackra trädgård. Här besökte vi textilkonstnär Hans Thomsson.  
Servetten i finaste damast som Hans Thomsson stolt visar upp är en del av Kungagåvan som tillsammans med dukar gavs i jubileumsgåva till Kung Carl XVI Gustav av regeringen.  
Ett urval av handvävda rariteter i varierande material som vävts på de olika vävstolarna i huset. Till höger syns den glänsande linneservetten som hör till Kungaduken.  
Även om det är trångt mellan alla vävstolar, kändes det lugnt och harmoniskt i det gamla mejeriet.  
Hans Thomsson började väva hemma redan i mellanstadiet och han har sedan fortsatt. Vi fick en demonstration av hur vävning går till med varp och inslag.  
Fascinerande med många varptrådar. Hans Thomsson berättade att han uppskattar varje moment i vävprocessen, inte enbart själva vävningen. Sådan tur!  
Damast är det mönstrade tyget som, oftast, vävts i en jaquardvävstol. Eftersom varje tråd kan styras individuellt är det möjligt att skapa fina mönstermotiv på friare sätt än i traditionella vävstolar. 
Här visar Hans Thomsson hur vävningen går till med hålkort som styr mönstringen jaquardvävstolen. Datorernas system med hålkort hämtades från vävningen! 
Botaniska tulpaner lyser upp som små solar längs med bäcken i det gamla mejeriets mysigt vilda trädgård.  
Gårdens gamla fruktträd blommar i solskenet och visar sig från sin bästa sida vid vårt besök. Till glädje för oss och alla surrande bin. 
Efter en kort tur med bussen var det dags för lunch på Christians café. De mer än hundra år gamla arbetarbostäderna i Falkängens Hantverksby rymmer förutom caféet även butiker och flera museum.  
Stämningen var på topp när vi avnjöt soppbuffé med rökt lax och därefter kaffe med dessert i de fina lokalerna. Vi passade på att prata om vad vi hade sett under resans gång.  
Gemytlig inredning som fångade blicken! 
Vem har hängt av sig hatten här tro? Kanske såg det ut så förr i tiden när alunbrukets direktörer samlades för lunchmöten.  
Tack vare busschauffören fick vi se ramslöken stå ofattbart tätväxande i de prunknande Munkängarna. Om bara ett kort tag slår de vita blommorna ut. 
Resans avslutande besök var hos Börje Eriksson på Mitt i Väla. I en gammal skola huserar deras kollektiv med keramiker, ugnar och konsthall.  
Keramiker Börje Eriksson hälsade oss välkomna med en introduktion till verksamheten på Mitt i Väla, där han också bor. I konsthallen ställde Africa Coll ut målningar skapade med en speciell teknik.  
Målningar av Africa Coll med inspiration från landskap i blandteknik med färgmöten, överlagringar och struktur visades i konsthallen.  
I konsthallen och i rummet intill fanns det mycket som väckte intresse och nyfikenhet på såväl hyllor som väggar. Keramik med vackra former och glasyrer till exempel.  
Dags att se en film om hur det går till att bränna keramik i en vedeldad ugn. Börje Eriksson och Anna Bergström berättade också om hur de samarbetar med andra keramiker och studenter på Mitt i Väla.  
Konstföreningens medlemmar lyssnar och lär om vad som kan påverka keramiken under bränningen.  
Anna Bergströms glänsande saltglaserade keramik med unika handgjorda mönster. Anna berättade att processen är spännande då resultatet syns först efter bränningen.  
Keramik både i serier av bruksföremål och unika verk för lyst, skapade av flera keramiker och brända i Mitt i Välas ugnar. Skaparglädjen lyser från de dignande hyllorna. 
Kinaugnen som byggdes efter en kinesisk förlaga av Carl-Harry Stålhane och Kent Eriksson på 1980-talet. Vid bränning matas veden in var 7:e minut och temperaturen går upp till ungefär 1 300 grader. 
Saltugnen på Mitt i Väla står redo att packas för nästa omgång keramik som ska brännas. Några gäddhuvuden hänger som troféer från sommarens fisketurer.  
En keramikskulptur i blänkande saltglasyr står som en påminnelse om skönheten som skapas i den vedeldade bränningen.  
 

En heldag på Kinnekulle med magisk fotokonst, kunglig textil, god mat och eldig keramik bland gröna kullar.

På årets vårresa styrde vi kosan mot vackra Kinnekulle där vi under en inspirerande heldag upplevde såväl konst, hantverk och god mat som vacker natur. Se själva i fotokavalkaden ovan och läs gärna bildtexterna för mer information om bland annat konstverk och platser.

Vi reste från Skärhamn med Nordiabuss genom vårligt blommande raspfält upp till Lidköping. Där anslöt vår guide Per-Ove som bjöd oss på en underhållande mix av lokalkännedom, historiska fakta och skämtsamheter om bland annat västgötar till allas glädje. Bland annat berättade Per-Ove att Kinnekulle med sin rika flora kallas Det blommande berget.

Svenstorp Art Center

Dagens första besök inleddes med kaffe med hembakt i det nybyggda Svenstorp Art Center. Där hade två tomma stallar byggts om till smakfullt designade lokaler för konsthall och café. Inför guidningen i konsthallen fick vi dessutom vara den första gruppen som provade ny teknisk ljudutrustning för en bättre konstupplevelse i utställningslokalerna. Tekniken gjorde att ljudet förstärktes och alla hörde bra oavsett var vi stod i salarna, väldigt uppskattat.

Huvudnumret i konsthallen var Svenstorps Art Centers initiativtagare tillika gårdens son Erik Johanssons surrealistiska fotokonst i sommarens stora utställning Still dreaming. Erik bygger upp miljöerna själv, fotograferar och arbetar länge i datorprogram med lager på lager i sitt hantverk. Ingen AI där inte. Otroliga bilder som verkligen fångade gruppens intresse. Det är lätt att förstå att besökare från hela världen kommer dit.

I konsthallens andra lokal pågick säsongen gästutställning Soviet Bus Stops med den kanadensiska fotografen Christopher Herwig. Utställningen bygger på foton på hållplatser som han tagit under 13 års tid på resor i forna sovjetrepubliker. Hållplatserna var något av de få saker som fick konstrueras utan regler, så där släppte konstruktörerna kreativiteten fri. Det var tydligt i färg och form! Mitt i salen hade en stor kartbild placerats med kartnålar med fotonas geografiska platser. Intressant att se var hållplatserna var lokaliserade.

Textilkonst i det gamla mejeriet i Äskekärr 

Nästa stopp på resan var mitt ute på landet, där bussen stannade hos damastvävare Hans Thomsson som har byggt upp sin textila verksamhet i det gamla mejeriet i Äskekärr. Huset var fullt av vävstolar, textila material och verktyg av olika slag. Hans är textilkonstnär, välkänd för att ha vävt Kungaduken som gavs som gåva till kung Carl XVI Gustav av Sveriges regering för att uppmärksamma kungens 20-årsjubileum som regent. Vi fick både se vävnader, bland annat en av servetterna till kungens gåva, mekaniken i vävstolar och en demonstration av hur vävning fungerar i praktiken. Hans berättade om sin textila historia på ett medryckande sätt och vi förstod att vävningen kräver såväl kreativitet som tålamod.

Det gamla mejeriet var begränsat i storlek för besökare, så vi delade upp oss i tre grupper. Under väntetiden strosade vi omkring på slingrande stigar i den vackra trädgården som låg vid en porlande å. I trädgården växte botaniska tuplaner, pioner, blommande fruktträd och mycket mer så det blev en fin paus med goda samtal mellan medlemmarna.

Lunch på Falkängens Hantverksby 

Nu började det kurra i magarna och vi körde till Christians café i Falkängens Hantverksby med byggnader från förra sekelskiftet i den gamla bruksorten. Christian introducerade maten som han hade dukat upp, en lockande buffé med rökt lax, soppa, bröd, såser och som dessert en fantastisk chokladkaka. Otroligt gott!

Efter lunchen var vi mätta och nöjda, så medan regnat började falla botaniserade vi bland butikernas utbud med slöjd, konst och även museiverksamhet med bland annat fossiler.

På vägen till vårt avslutande stopp bjöd chauffören på en specialtur bland Kinnekulles vackra guldkorn som Munkängarna där ramslöken stod i knopp. Vi fick även se det stora vattenfyllda kalkbrottet, säterier och fin utsikt över Vänern. Guiden Per-Ove berättade underhållande historier från förr om platserna vi passerade.

Mitt i Väla

Dagens sista besök var hos keramikern Börje Eriksson som driver konstnärskollektivet Mitt i Väla. På plats fanns även keramikern Anna Bergström. Båda berättade och visade exempel på det keramiska hantverket. De samarbetar med bränningen i de vedeldade ugnarna som finns bakom huset. En ugn är för saltglaserad keramik och den andra kallas för Kinaugnen då den byggdes efter en kinesisk modell på 1980-talet av Carl-Harry Stålhane och Kent Eriksson. Vi fick se en film som visade det intensiva arbetet med att bränna keramik när ugnarna eldas med ved. Ett imponerande arbete som förutom fingertoppskänsla även kräver uthållighet och gott samarbete. Resultatet blir så vackert!

På Mitt i Väla finns även en liten konsthall med vernissage varje månad, när vi var där ställde konstnären Africa Coll ut målningar.

Under dagens olika besök köpte styrelsen in konst till medlemslotterierna. Några glada medlemmar vann redan på hemresans lotteri. Grattis till er!

Efter tolv timmar anlände vi med bussen till Skärhamn påfyllda med inspiration, konstnärliga intryck och fina samtal om vårt gemensamma intresse för konst. Tack till chauffören på Nordiabuss för en trygg och fin körning.

Tack till resegruppen för ännu en välplanerad och uppskattad resa!

Foton av Per Jensnäs och Miku Maria Gustavsson.